Användningsområde: Standarden för flatcoated retriever beskriver en hund vars huvudsakliga uppgift är att bärga det skjutna viltet till jägaren. En hund som har kraft nog att arbeta uthålligt i svårforcerad terräng och som samtidigt har spänst och snabbhet för att kunna hinna ifatt ett skadat villebråd.
FCI-Klassifikation: Grupp 8 sektion1 med arbetsprov.
Foto:Åsa Lindholm
BAKGRUND/ÄNDAMÅL
Foto:Åsa Lindholm
Vid mitten av 1800-talet blev klappjakt på fasan en populär jaktform på de engelska godsen. En ny typ av hund behövdes för denna jak och genom korsningar mellan en rad olika raser utvecklades den apporterande fågelhunden, retrievern. Mot slutet av seklet delades denna upp i olika raser efter hårlag och färg. Flatcoated retriever var en av dessa.
Kommentar Flatcoated Retrieverklubben värnar starkt om att flatcoated retrievern (flatten), ska bevaras som en jakthund med bibehållen funktion och exteriör. Vi önskar därför inte någon utveckling av en större och tyngre utställningstyp, utan arbetar för att rasen ska vara "dualpurpose" retriever. Ambitionen är att en välbyggd jakthund utan problem ska kunna konkurrera med framgång även i utställningsringen. Med glädje noterar vi därför att många BIR och BIM-vinnande hundar kommer från utställningarnas jaktklasser.
HELHETSINTRYCK
En vaken, aktiv, medelstor hund med ett intelligent uttryck, som ger intryck av styrka utan att vara klumpig och av spänst utan att vara gänglig.
Foto:Åsa Lindholm
Kommentar Passussen "som ger intryck av styrka utan att vara klumpig och av spänst utan att vara gänglig" är en väldigt betydelsefull mening vid bedömning av flatten, Vi eftersträvar en smidig arbetshund vars uppgift är att apportera. En stark och spänstig hund för vilken huvud, kropp och ben är arbetsredskap och inte bördor att släpa på.
Flattens proportioner vad gäller höjd och längd ska vara ca 9:10. Avståndet från manken till marken ska vara något mindre än kroppslängden mätt från bröstbensknappen till sittbensknälen. Bröstdjupet ska nå ner till armbågen. Avståndet mellan manken och armbågen bör vara lika stort som det från armbågen till marken. Till ett spänstigt intryck inräknas också bröstkorgens mjuka former, med tonvikt på längd mer än överdrivet djup och bredd. Kroppen ska också vara stram, välmusklad och fri från onödigt hull. Det spänstiga får dock aldrig övergå i en gänglig, tunn och överdrivet elegant helhet. Vi är medvetna om att det kan vara problem att hitta den rätta balansen men den är nog så viktig för att finna det korrekta helhetsintrycket för rasen.
Slutligen vill vi betona att flatten utvecklas långsamt och sällan blir helt färdigutvecklad före tre till fem års ålder. Unga hundar ska inte vara färdigutvecklade men ser de lovande ut trots sin naturliga omognad får de gärna tilldelas höga kvalitetspriser i utställningsringen.
UPPFÖRANDE OCH KARAKTÄR
De har ett förtroendeingivande sätt och visar sin positiva och vänliga attityd genom en intensivt viftande svans. Det vakna och lyhörda temperamentet är en förutsättning för att den skall kunna fullgöra sin arbetsuppgift.
Foto:Åsa Lindholm
Kommentar En flat ska vara glad, öppen och lyhörd, såväl mot sin ägare som mot obekanta personer. Den skall också ha ett gott självförtroende. Det aktiva får inte bli okontrollerat eller hysteriskt utan ska snarare vara ett energiskt, uppmärksamt och nyfiket beteende.
I utställningsringen ska flatten gå och stå på ett glatt och naturligt sätt, gärna med ett löst hängande koppel. Den är uppmärksam på sin förare och ska alltid ha en glad viftande svans, i stillastående som i rörelse.
Agressivitet mot såväl människor som andra hundar är naturligtvis ett allvarligt fel liksom ett lojt eller reserverat uppträdande. Flatcoated retrieverklubben har sammanställt en mental standard som går att läsa på annan plats här i kompendiet. I den ger vi en mer komplett bild av rasens mentala och sociala egenskaper.
HUVUD
Huvud:
Huvudet skall vara långt och vackert format.
Foto:Åsa Lindholm
Kommentar Det första intrycket då man tittar på ett flat-huvud är att det från alla sidor ger ett jämnt och långsmalt intryck.
Skallparti:
Skallen ska vara flat och måttligt bred.
Kommentar Skallen ska vara mjukt formad, nackknölen obetydligt markerad. skallen är måttligt bredare än nospartiet, och de släta kinderna gör att övergången mellan nos och skalle är obetydlig. Den mjuka formen och de omarkerade övergångarna mellan nospartiet och skallen, gör att hela huvudet ger ett intryck av att vara gjutet i ett stycke.
Stop:
Stopet skall vara obetydligt och på intet sätt markerat för att undvika ett dropp- eller uppnäst utseende.
Kommentar Nospartiet ska vara lika långt som skallen. Den raka nosryggen är parallell med den flata skallen, övergången och nivåskillnaden är obetydlig. Nospartiet ska vara väl ifyllt mellan ögonen. Det ska vara kraftigt, men absolut inte tungt och det smalnar svagt mot en väl markerad nostryffel. Divergerande plan i skalle och nos är inte önskvärda.
Nostryffel:
Nostryffeln skall vara välutvecklad med öppna näsborrar.
Käkar/Tänder:
Käkarna skall vara långa och kraftiga så att hunden kan bära en hare eller fasan. Käkarna skall vara starka med ett perfekt, regelbundet och komplett saxbett.
Ett komplett bett består av totalt 42 tänder och dessa fördelas i respektive över- och underkäke enligt tandformeln:
Kommentar Läpparna ska vara strama och måttligt överhängande. Den välutvecklade underkäken blir härigenom synlig. Övergången mellan haka och hals är torr, det vill säga fri från löst halsskinn.
Ett tångbett ska vägas mot andra fel och förtjänster, och inte bestraffas överdrivet hårt till skillnad mot ett över- eller underbett.
Ögon:
Ögonen skall vara medelstora, mörkbruna eller nötbruna med ett mycket intelligent uttryck, (runda, utstående ögon är absolut icke önskvärda). Ej snedställda.
Kommentar Uttrycket ska vara vänligt och intelligent. Ögonens placering är av största betydelse, de ska vara mandelformade och placerade relativt brett isär. För tätt placerade, runda eller utstående ögon ger rasen ett främmande uttryck liksom alltför snedställda och alldeles för ljusa ögon. Ett idealiskt öga ska vara relativt mörkt dock är de något ljusare hos en leverbrun hund. Ögonlocken ska vara strama. Ögonen bör inte ligga för djupt med tanke på skräp och annat som då kan fastna i ögonlockskanterna. På unga hundar kan det förekomma något lösa ögonkanter, vilket man inte behöver se strängt på.
Öron:
Öronen skall vara små och väl ansatta tätt intill huvudet.
Kommentar Öronen ska bäras tätt intill huvudet i linje med den yttre ögonvrån, detta förstärker den mjuka formen hos flattens huvud.
Hals:
Huvudet skall övergå mjukt i halspartiet, som skall vara relativt långt och torrt, symmetriskt ansatt, snett placerat i skulderpartiet och mjukt övergående i ryggen, så att hunden med lätthet kan följa ett spår.
Kommentar Det ska vara en mjuk och omärklig övergång mellan hals, manke och rygg. Halsen ska vara ansatt i en väl placerad skuldra. Halsen ska varken vara överdrivet lång, smal eller grov. När hunden går och står naturligt bärs halsen lätt framåtböjd, vilket medverkar till ett idealiskt samspel mellan hals och framben när hunden är i rörelse.
KROPP
Foto:Lillemor Böös
Ländparti:
Ländpartiet skall vara kort och kraftigt. Ett långt ländparti med uppdragen buklinje är icke önskvärt.
Kommentar Övergången mellan bröstkorg och ländparti är jämn och mjuk utan att vara uppdragen i buklinjen.
Foto:Lillemor Böös
Bröstkorgen skall vara djup och ganska bred med en väl markerad bringa. De främsta revbenen skall vara tämligen flata. Välvningen skall öka gradvis mot kroppens mitt och avta i det bakre partiet.
Kommentar En arbetande flat har större behov av uthållighet och styrka än extrem snabbhet. Av funktionella skäl bör den därför ha en långsträckt bröstkorg med måttligt djup. Uppifrån sett ger bröstkorgen ett något spolformat intryck genom de flata främre revbenen, den mer markerade välvningen av den mellersta delen av bröstkorgen och den avsmalnande midjan. Även från sidan ger bröstkorgen ett spolformat intryck. Dess största djup ligger bakom armbågarna i stället för mellan dessa. Ryggen ska vara stram.
Foto:Lena Hägglund
Svans:
Svansen skall vara kort, rak och väl ansatt, bäras glatt men aldrig mycket över rygglinjen.
Kommentar Svansen ska inte nå längre än till hasen. Den ständigt glada viftande svansen visar den rastypiska karaktären.
EXTREMITETER OCH RÖRELSER
Framställ:
Frambenen skall vara raka med bra benstomme ända ner i tassarna.
Kommentar Grovleken hos benen får inte överdrivas så att dessa ger ett tungt och klumpigt intryck. Vi eftersträvar en väl vinklad skuldra och överarm. En svag vinkling mellan underarm och mellanhand ger en god fjädrande effekt i handloven.
Armbåge:
Armbågarna skall föra sig tätt och jämnt intill kroppen.
Kommentar Armbågen ska ligga i jämnhöjd med bröstdjupet.
Framtassar:
Tassarna skall vara runda och starka med slutna och väl välvda tår. Trampdynorna skall vara tjocka och starka.
Kommentar Tassarna är en av flattens svagheter och har så varit under en längre tid. Vårt mål är naturligtvis att tassarna ska vara starka och välslutna men ett vanligt förekommande fel är fula, platta och tunna tassar. Ett fel bland andra som ska bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Bakställ:
Bakbenen skall vara muskulösa med lagom vinklad knä- och hasled.
Kommentar Ett välutvecklat kors har en god bredd uppifrån sett, och uppvisar från sidan en svagt välvd kontur. Korset sluttar svagt, vilket medverkar till en kraftbesparande och samtidigt snabb galopp. Korset övergår mjukt och omärkligt i svansen. Ett överdrivet vinklat bakställ är inte önskvärt utan fram- och bakbensvinklar ska vara i harmoni med varandra.
Has:
Hasleden skall vara lågt ansatt. Kohasighet är absolut icke önsvärt.
Baktassar:
Som framtassar.
Foto:Lotta Luciani
Rörelser:
Rörelserna skall vara fria och flytande, parallella och strama såväl framifrån och bakifrån sett.
Kommentar Rörelserna ska vara energiska och kraftfulla liksom alerta och fjädrande.
PÄLS OCH FÄRG
Päls:
Ben och svans skall ha rejäla fanor. En fullt utvuxen päls skall fullända elegansen hos en färdigutvecklad, bra hund.
Kommentar Vad gäller pälsen, så går kvalitet före kvantitet.
Pälsstruktur:
Pälsen skall vara tät, med fin till medelgrov struktur, av god kvalitet och så rak som möjligt.
Kommentar Pälsen ska vara rak, tät åtliggande och väl utvecklad för att skydda hunden när den arbetar i snårig terräng. Den ska ha en god vattenavstötande förmåga, så att den torkar snabbt efter att ha varit i vatten. En svagt vågig päls kan förekomma och är fullt godtagbar så länge den inte är uppbruten, det vill säga har utstående vågor eller är lockig. En päls som tenderar att stå rakt ut är inte önskvärd. Pälsen på öronen, halsen, svansen, bakbenen och tassarna har ofta en tendens att växa okontrollerat och bli tovig samt solblekt (den svarta pälsen blir brunaktig och den leverfärgade blir brunbeige). Det hör till normal pälsvård att putsa eller plocka denna päls så att den ger ett vårdat intryck. Om en hund visas tydligt klippt eller med en rakad päls ska detta uppmärksammas och räknas till hundens nackdel. Det är inte ovanligt att en flat har en ridge på nosryggen det vill säga; en smal hårstrimma där pälsen växer uppåt. Detta ska anses som ett obetydligt fel så länge inte ridgen blir dominerande och stör hundens uttryck.
Färg:
Endast svart eller leverbrun.
Foto:Åsa Lindholm
Kommentar Enstaka vita strån eller små fläckar på förbröstet förekommer då och då och är ett obetydligt fel om fläckarna inte är påtagligt stora. Tydliga fläckvisa inslag av täckhår med vit, grå eller - hos de svarta - brun färg är ett fel. Leverbrunt definieras som en mörkt brun färg. En påtagligt ljus brun färg ska räknas till hundens nackdel. En gul färg är ett diskvalificerande fel.
STORLEK OCH VIKT
Mankhöjd:
Önskvärd mankhöjd hos hanhund: 58-61 cm
Önskvärd mankhöjd hos tik: 56-59 cm
Kommentar Storleken är viktig hos en arbetande hund. En alltför stor hund blir osmidig i terrängen. Vid bedömning av en flat ska ett spänstigt och välbalanserat intryck premieras även om en hund avviker något från angiven mankhöjd. Då man bland stora hundar kan uppfatta en hanhund på 61 cm som liten, bör man inte uttala sig om storleken i kritiken utan att ha mätt hunden och därmed bekräftat storleken.Det är inte bara höjden som är avgörande för upplevelse av en stor hund utan också dess tyngd. Vi vill göra er uppmärksamma på att tidigare var inte mankhöjden angiven i rasens standard. Acceptans när det gäller mankhöjden är +/- 3 cm på angivna mått.
Vikt:
Önskvärd vikt hos hanhund i god kondition: 27-36 kg
Önskvärd vikt hos tik i god kondition: 25-32 kg
Fel:
Varje avvikelser från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Kommentar Vid bedömning av flatten ska alltid helhetsintrycket premieras framför enskilda detaljer.
Nota bene:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
MENTAL RASSTANDARD
Beskrivning av den ideala retrieverns beteende
Retrievern är en jakthund vars huvudsakliga uppgift är att enbart bärga det skjutna viltet till jägaren. Den typiska retrieverns vänliga, fogliga natur gör den till en behaglig arbetskamrat men också till en uppskattad familjemedlem, som tar en aktiv del i familjelivet.
Den typiska retrievern är glad och aktiv med ett gott självförtroende och med ett förtroendeingivande och vänligt temperament.
SOCIALA EGENSKAPER
Beteende mot människor
Hjärtligt och utåtriktat med en utpräglad vilja att vara till lags. Attityden är oreserverad även mot främmande människor. Det robusta temperamentet medför en stor tålighet även i stressande situationer bland människor.
Beteende mot andra hundar
Andra hundar bemöts med en vänlig och intresserad attityd. En viss skillnad mellan hanhundars och tikars sätt vid möten med könsfränder är naturlig. Aggressivitet är ett allvarligt fel.
JAKTLIGA EGENSKAPER
Beteende mot vilda djur
Retrievern visar naturligen ett intresse för uppdykande vilt men detta är snabbt övergående. Även i viltrika marker inriktas hundens intresse på det skjutna viltet när den är i arbete.
Beteende före och under skottlossning
Retrievern utför en stor del av sitt arbete passiv vid skytten. Den förhåller sig därvid lugn, tyst och koncentrerad för att inte störa jakten.
Sökarbete
Söket utförs med stor uthållighet i ett högt tempo och i ett mönster som effektivt täcker anvisad terräng. Det utpräglat goda luktsinnet medverkar till en god förmåga att finna vilt. Bristande söklust är ett allvarligt fel.
Apporteringsförmåga
Viljan att leverera det funna till föraren är en starkt utpräglad, naturlig egenskap. Apporterna bärs långt fram i munnen, med ett konstant mjukt grepp, och levereras i snabbt tempo.
Vattenarbete
En av retrieverns viktigaste uppgifter är att arbeta i vatten. Den har därför en medfödd, stark vattenpassion som gör att den med glädje går i och arbetar i vatten. Simförmågan är god och uthålligheten är stor.
Spårningsförmåga
Både när det gäller det snabba, självständiga spårningsarbetet efter skadat småvilt och det långsammare eftersöksarbetet efter klövvilt är retrievern en effektiv och uthållig hund.
Samarbetsförmåga
Det mjuka men stabila temperamentet och den utpräglade viljan att vara föraren till lags är en grund för hundens förmåga att genomföra ett effektivt arbete. Mjukheten utgör grunden för kontakten mellan förare och hund. Stabiliteten är en förutsättning för hundens förmåga att även under stress förstå förarens anvisningar.
Markeringsförmåga
Retrievern har en förmåga att minnas och finna (markera) nedslagsplatserna för ett flertal vilt under jakt. En lugn, koncentrerad attityd under skottlossning och när vilt uppträder är en förutsättning för markeringsförmågan. En god markeringsförmåga bidrar starkt till hundens effektivitet som apportör.
VAD GÖR EN FLAT TILL EN FLATCOATED RETRIEVER:
Ändamålet - en apporterande fågelhund!
Helhetsintrycket - styrka utan att vara klumpig, spänst utan att vara gänglig!
Temperamentet - glad, öppen och lyhörd, såväl mot sin ägare som mot obekanta personer!
Huvudet - ska uppfattas som långt och gjutet i ett enda stycke!
Pälsen - rak, åtliggande och vattenavstötande!
Rörelserna - energiska, kraftfulla, långa och fjädrande!
Svansen - ständigt viftande och glad!
Foto:Åsa Lindholm